...eller vad man ska säga. Igår kväll när jag hade lagt mig och släckt lampan var det precis som att det explodera nåt i mitt huvud. Det small till nåt förskräckligt i bakhuvudet, kände mig alldeles varm i huvudet och nacken stelnade till. Hann tänka väldigt många tankar! Nu dör jag! Jag får en hjärnblödning! Är det så här jag ska dö? 33 år gammal! Tog mig ner till köket och tog en värktablett, inte vet jag vad jag tänkte att den skulle hjälpa mig med, men hade så djävulskt ont. La mig igen och somnade ganska snabbt och vaknade som vanligt i morse helt utan smärta men något stel i nacken. Himla märklig upplevelse, fattar inte alls vad det kunde vara, men någon hjärnblödning lär det ju i alla fall inte ha varit.
Dagen flöt på som vanligt. Måndag och dags att skylta om på jobbet och nya varor att packa upp. Som jag skrev i förra inlägget så går vi mot ljusare tider och det känns toppen. Det är ljust när man vaknar och så härligt att få se solen skina i stort sett hela dagen. Dock är det ännu kolsvart när jag kliver av bussen på kvällarna men snart, snart så blir det ljusare även på kvällen. Längtar så otroligt mycket till vår och sommar, är riktigt trött och less på vintern nu. Den har varit så lååång!!
Tänk att man aldrig är nöjd; blir det ingen riktig vinter klagar vi ofta på det, när vi väl får en ordentlig vinter ja då är det för mycket istället.
Snart dags att sjunka ner i soffan och kolla den danska serien Dicte..riktigt bra!
Kram på er alla!
