Tomhet

Det går inte med ord beskriva denna dag. Att begrava sitt barn är inget någon förälder ska behöva vara med om. Det som inte får hända har nu hänt. Min älskade sambo har mist sin fina dotter. I snart 3 veckor har vi levt i en bubbla av chock och förtvivlan. Allt är som i ett vakuum.
Idag va dagen för begravning. Det va den finaste och mest personliga begravning jag varit med på. En underbar präst som tog tillfället i akt och hedrade Felicia med att färga luggen i Felicias favorit färg - lila. Hur många präster skulle göra det? Kapellet fylldes till bredden av nära och kära och hur högtalarna strömmade musik av Bach, Kent, Queen och Mando Diao. På den lila-färgade kistan låg ängsklockor och nyponros och genom kapellets fönster trängde sig solens strålar in - allt för vår lilla vildros!

Vila nu i frid finaste lilla Felicia! Du kommer vara med oss vart vi än går och i vad vi än gör - i våra hjärtan och i våra minnen.


Stirrar ut i luften
hör tv:n i bakgrunden
lyssnar egentligen inte
tänker
försöker förstå

Vart är glädjen?
har den tagit slut?
det finns något annat där istället

En tomhet
som jag inte vet
vad man ska göra med

Sorg
som gör att mina ögon dimmas
av tårarnas regn

Saknad
som kommer finnas kvar
- länge

Det är både ett avslut
och en början på något nytt
Ett avslut av en fas
En början på en ny

Men just i detta nu
känner jag endast
en enda stor

tomhet

Näradödenupplevelse....

...eller vad man ska säga. Igår kväll när jag hade lagt mig och släckt lampan var det precis som att det explodera nåt i mitt huvud. Det small till nåt förskräckligt i bakhuvudet, kände mig alldeles varm i huvudet och nacken stelnade till. Hann tänka väldigt många tankar! Nu dör jag! Jag får en hjärnblödning! Är det så här jag ska dö? 33 år gammal! Tog mig ner till köket och tog en värktablett, inte vet jag vad jag tänkte att den skulle hjälpa mig med, men hade så djävulskt ont. La mig igen och somnade ganska snabbt och vaknade som vanligt i morse helt utan smärta men något stel i nacken. Himla märklig upplevelse, fattar inte alls vad det kunde vara, men någon hjärnblödning lär det ju i alla fall inte ha varit.

Dagen flöt på som vanligt. Måndag och dags att skylta om på jobbet och nya varor att packa upp. Som jag skrev i förra inlägget så går vi mot ljusare tider och det känns toppen. Det är ljust när man vaknar och så härligt att få se solen skina i stort sett hela dagen. Dock är det ännu kolsvart när jag kliver av bussen på kvällarna men snart, snart så blir det ljusare även på kvällen. Längtar så otroligt mycket till vår och sommar, är riktigt trött och less på vintern nu. Den har varit så lååång!!
Tänk att man aldrig är nöjd; blir det ingen riktig vinter klagar vi ofta på det, när vi väl får en ordentlig vinter ja då är det för mycket istället.

Snart dags att sjunka ner i soffan och kolla den danska serien Dicte..riktigt bra!

Kram på er alla!

Vi går mot ljusare tider...

 

Jaha, nu har det tagit bra lång tid igen sen jag skrev här. Har liksom inte riktigt hittat inspirationen till skrivandet men det kryper sakta fram nu!
Har en tid bakom mig som varit smått jobbig. Det har varit en period i mitt liv där jag inte riktigt känt mig motiverad till speciellt mycket. Alla går vi väl in i svackor i livet och jag har nu insett att mitt inre befinner sig i en liten formsvacka. Precis som alla elitidrottare analyserar vad det är som gör att formsvackan trätt in, analyserar även jag vad det är som gör att jag hamnat i en inre svacka. Först måste jag tillåta mig själv att inte alltid vara på topp, att man inte alltid KAN vara på topp och tro mig, jag försöker verkligen tillåta mig det. Det är många pusselbitar som ska hamna rätt igen och jag är inte den som i första taget ger upp, pusslet ska läggas - så enkelt är det!

Jag har även börjat läsa min historia. Det är inte många som har sin historia svart på vitt men jag är en av dem. Det är väldigt intressant att läsa, stundtals jobbigt men oerhört lärorikt och jag börjar förstå mina handlingar i vissa situationer. Man ska inte "skylla" på sin uppväxt hur man fungerar som vuxen och det gör jag inte, men det är av uppväxten man präglas och sen är det upp till var och en att välja hur man förvaltar den. Sen har vi ju alla olika förutsättningar och mina har kanske inte varit de bästa. Många som jag pratat med och berättat min historia för säger att det är ett under att jag idag är den jag är och att jag inte gett upp. Men som jag skrev tidigare så är jag inte den som ger upp i första taget. För mig har det inte funnits nåt annat alternativ. Självklart har jag känt hopplöshet och bara vilja försvinna men nåt inom mig har gett mig kraft att kämpa på.
För er som inte vet så har båda mina biologiska föräldrar ett begåvningshandikapp och jag blev tvångsomhändertagen när jag var 6 år på ett rätt så brutalt sätt. Jag blev placerad i en fosterfamilj som jag efter många om och men tillslut blev kvar i. Det var många förhandlingar och jag slets fram och tillbaka på ett, i mina ögon sett, fullständigt oproffsigt sätt av myndigheterna. Tur i oturen så hamnade jag i en familj som jag vill rikta all min kärlek till. Utan dem hade jag absolut inte varit den jag är idag. Jag är och kommer vara dem evigt tacksam. Mina biologiska föräldrar har fått utstå väldigt mycket skit och det har jag förstått nu sen jag blev vuxen. De har bara gjort sitt bästa och vad de trodde var det bästa, vad mer kan man begära?

Idag på min lilla promenad i det fantastiskt vackra vädret fick jag en skön känsla i kroppen. Solstrålarna letade sig fram bland grenarna och jag kände en stolthet. En stolthet över vad jag har idag. En tacksamhet. En glädje. Gick längs vår lilla väg och såg ut över fälten. Stannade till och vände mig om och såg ett rött fint litet hus med vita knutar, mitt hus - ofattbart. Vem hade trott det för några år sedan? Inte jag i alla fall! I det huset skriver jag nu ett nytt kapitel, ett nytt kapitel i mitt liv.

Avslutar med en låt som det känns som om jag kunde skrivit. Den passar i alla fall väldigt bra in på hur jag känner!

Tågresenärer

Tåget rullar iväg från stationen och jag har just satt mig på min plats. Bakom mig sitter två fnittriga tjejer och två rader framåt sitter en mamma och pappa med 2 barn. Mamman och dottern är allt annat tysta...tjo och tjim och klackarna i taket typ! Varför? Det slår aldrig fel. I stort sett varje gång när jag åker tåg eller långfärdsbuss ska det alltid vara nåt störande ting - är det inte nån äldre dam som duschat i 10 liter tung parfym så är det någon som målar naglarna eller några barn som lever rövare! Jaja, vad är väl en liten stuga i skogsgläntan intill en liten tjärn? Alldeles tyst och öde och spöklikt och alldeles, alldeles underbar! Jag plockar upp datorn ur väskan, stoppar hörlurarna i örat, vrider upp volymen och hör Helen Sjöholms ljuva stämma - nu kan vilddjuren där borta i andra änden stoja bäst de vill!
Ujuj, är så uppe i varv, svettig och dan. Tittar ut genom tågfönstret, vilken otroligt vacker kväll. Solen strålar som aldrig förr (eller på väldigt länge i alla fall), passerar den ena gården efter den andra, träd efter träd, en och annan häst och även nån flock med kossor - det är ett vackert land vi bor i. Efter en stund känner jag hur kropp och hjärna börjar slappna av. Jag älskar att åka tåg, bortsett från stojiga mänskofolk och besprutade östermalmsdamer.
Har suttit på tåget i en halvtimme och har inte förrän nu registrerat personen mitt emot mig. Hon känns så bekant på något sätt, hjärnkontoret fick kvällsöppet och arbetade febrilt i arkivet efter vem denna kvinna kunde vara. Plötsligt slår det mig och jag skrattar tyst för mig själv! Ni vet Norpan i Dr Snuggles? Det bara måste vara Norpans farmor eller mormor som jag får sällskapa med en stund. Hon har snaggat det blekta håret, målat läpparna med sitt rödaste läppstift, tagit på sig sin finaste spetsblus med svart krage och svarta slag och till det en svart kjol i klockformad volang. På fötterna har hon svarta klickeliklack skor och längst fram sticker stortån fram målad i en mörk vinröd ton. Ojojoj....hon fick bråttom, hon kom på att hon skulle kliva av på stationen vi just stannat vid. Vips så stod hon förvirrad nere på perrongen. Kanske är det i Västerås som Norpan bor? Jag tittar upp och inser även att vilddjurs-familjen är borta.
Det är väldigt kul och intressant att studera andra människor!

Börjar närma mig den kungliga huvudstaden där jag ska möta min kära för att ta oss till Älvsjö och min nyåterfunna vän Joanna.

Puss och kram på er och trevlig helg!

Hitta lugnet...

Jag har nu träffat min psykolog 3 gånger och känner redan att det vad det här jag behövde. Senaste tiden har jag varit så trött, matt i kropp och hjärna, haft huvudvärk var och varannan dag. Har nu insett att det anledningen till detta är att jag har en extrem stress inom mig. Har nog inte sett mig själv som en stressad person men om jag tar ett kliv ut ur min kropp för en stund och försöker se på mig själv utifrån så ser jag en rätt så lugn och sansad person men om jag sen går tillbaka in i mig själv igen så stämmer inte den yttre bilden. Det blir en krock. Hur kan en person som ser lugn och sansad ut vara så stressad? Vad är det som gör att det inte syns utvändigt? Innanför mitt skal lever en stress att alltid högprestera, alltid finnas till hands, alltid måste vara på topp.
Jag har av min psykolog fått en kravlöst uppgift att ta korta pauser, hitta stunder för mig själv där jag kan känna mig fri från alla måsten. Ta en stund i skogen och bara andas in frisk luft, lyssna på naturens ljud och bara vara.
När jag cyklade till bussen nu på morgonen sken solen över de daggbeklädda fälten, luften va sådär morgonsval och frisk. Jag fylldes av ett lugn som jag inte känt på länge. Det gäller nu för mig att hitta det där lugnet oftare så ska jag nog komma till rätta igen.
Jag är glad och tacksam över att jag har mina underbara kollegor som jag tillbringar den största delen av min vakna tid med, ni är ovärderliga.
Kram på er alla

Juli...

Tiden går fort, vi är redan inne i juli månad och var är sommaren? Ja lite har vi ju haft men mycket vill ha mer ;) Min semester började med regn och avslutas med regn fast däremellan fick jag lite sol i alla fall.
Första dagarna på semestern va lugn och skön, fick lite fikagäster på tisdagen och onsdagen, Fashion Pack-premiär på torsdagen och sen på fredagmorgonen satte vi oss i bilen och körde mot Skåne och Fredriksdalsteatern. Tog en fikapaus i Vadstena, intill slottet. Det slog mig att jag inte varit där sedan studentbalen 2001.

Körde sedan vidare till Gränna, gick runt i den lilla staden, köpte självklart polkagrisar och lite presenter.
Runt 17-tiden når vi Helsingborg och Fredriksdal, vi har några timmar på oss att "göra" stan innan kvällens föreställning med Eva Rydberg. Tyckte Helsingborg va en lite småtråkig stad, men vi hade ju inte så mkt tid på oss att utforska den så vi hade kanske hade ändrat oss om vi hade haft lite mer tid. Det drar ihop sig till "Arsenik och gamla spetsar" och vi går in genom grindarna med spänning inför vad som komma skall. Vi blir förvånade över hur liten scenen är - den ser ju rätt stor ut på tv. Salongen fylls till sista plats och föreställningen kan börja. I pausen sätter vi oss och fikar och då kommer regnet, men det va mest småstänk och slutar när vi tagit på oss våra regnponchos. Det ringer för 2a akten och även då kommer lite regn men inget långvarigt. 2a akten va väldigt kort - plötsligt va allt slut och vi åker nöjda vidare till Sjöbo och min syster där vi ska bo under helgen. Då vi åker ut ur Helsingborg bryter ett rejält åskväder ut, blixtar som lyser upp hela himlen och regnet studsar på vägen.

Äntligen framme

Då va det dags för lite Arsenik och gamla spetsar

Vid cafébordet och bakom skymtar scenen

Vi vaknar på lördagsmorgonen till strålande sol, äter frukost och tar bilarna till Ystad Djurpark där vi tillbringar hela dagen med att titta djuren och bada i poolen. Tycker djurparken är bra gjord, känns mer som ett naturreservat med djur i stora hagar.
Efter besöket på djurparken tar Magnus och jag en avstickare till Ystad och blir helt förälskade i staden. Otroligt fin liten stad, fina små gränder och vackra hus.

Magnus hittade en kompis :)

Lykke trivdes i poolen

Frode tyckte det va roligt han med

Liten titt i Ystad

Torget i Ystad

Hemma hos min syster blir det grillning och soft-kväll, mkt skönt - vi har ju en lång bit hem på söndagen.
Hemfärd på söndagmorgon. Vi åker genom Österlen och stannar lite här och där och vi bara ler över hur vackert vårt land är och säger att vi kanske ska flytta till Skåne när vi blir äldre :)

Kabusa Vintage House - Fd Fröken Sverige Johanna Lind driver detta tillsammans med sin man

Otroligt mäktig lokal med mycket fina saker

Efter besöket på Kivik Musteri blev det fika på Café Sågmöllan intill Kungagraven

Åhus blev nästa stopp

Efter maten va ju en glass från Glassbåten ett måste

Blev även ett stopp vid Braehus där vi tog några fina bilder..

Bilen rullar in på vår parkering runt halv 2 tiden på natten och när vi kommer in möts vi av en överlycklig och något yrvaken liten Midas.

Semestern lider nu mot sitt slut och på måndag är man tillbaka till jobbet igen för jobb resten av sommaren.

Genom södra Sverige

Då var vi iväg...kaffepaus i Vadstena och sen vidare till Gränna. Vilken rar liten stad det är. Handlade polkagrisar och lite presenter :) Nu bär det av mot Helsingborg och kvällens föreställning