Karpathos - ett paradis i den grekiska övärlden

Torsdag 30e september
Vaknar 10 min före klockan ringer (01.00), är rädd att vi ska försova oss och missa bussen, vilken höjdare det hade varit. Ser till att vi har fått med oss de 3 P’na; Pass, Pengar o Piljetter(biljetter) och går sedan mot bussen som ska ta oss till Arlanda. Tänkte att man kanske kunde sova på vägen till flyget, men nej nej - tror man är för spänd för att kunna slappna av och sova. Resan till Arlanda går rätt snabbt och vi är framme i god tid, checkar in och går sedan genom säkerhetskontrollen och sätter oss ner och äter frukost.

Motorerna startar och flygplanet skakar lite, vi trycks bakåt i sätet och så var vi iväg. Fly on the Wings of Love. Det är en underbar känsla att flyga - kanske för att man är så förväntansfull med vad som komma skall.

Lampan för säkerhetsbältet tänds och vi går ner för landning, tittar ut genom det lilla flygplansfönstret och ser ett bergigt landskap omringat av det där turkosa vattnet som vi sett på bilderna. Dock ser vädret inte så roligt ut, molnigt och dant men nu ska vi inte klaga! Piloten gör en säker landning som knappt känns och jag väntar på applåder men tack och lov uteblev dem - kanske har man kommit ifrån det där nu, eller nåt som bara upplevs på film.

Det går en härlig rysning genom kroppen då jag tar första steget ut på flygplanstrappan och värmen slår emot mig. Flygplatsen är otroligt liten och avståndet från planet till terminalen är väldigt kort men trots det är det buss som gäller däremellan. Vi kliver in en liten ankomsthall med ett litet bagageband och jag behöver inte vänta länge på min väska som kommer bland de allra första. Det fylls på med mer och mer folk inne i hallen och alla trängs framme vid bandet för de vill ju inte missa sina väskor, precis som om man bara har en chans att ta den. Mange får vänta ett bra tag, bandet stannar och efter en stund kör det igång igen och väska på väska passerar och tillslut får Mange sin väska och vi kan ta oss ut till parkeringen där vi ska bli hämtade.

Minas, som driver stället där vi ska bo, sitter och väntar i sin bil och stiger ur när vi kommer fram och hälsar artigt och hjälper oss in med väskorna. Bilen rullar iväg och jag ser mig omkring och tankarna tumlar runt i huvudet på mig. Vart har vi hamnat!! Det känns som vi hamnat på ön som Gud glömde, hallå finns det någon här? Ska vi tillbringa 1 vecka här - jag jublar, NOT! Ju längre vi åkte desto mer kröp förhoppningarna om en underbar vecka fram.

Vi anländer till Amopi och Vardes Studios där vi ska bo - tyst, lugnt och vackert. Vi blir visade in till receptionen och ut på verandan, bjuds på ett svalkande glas apelsinjuice/saft. Nu är vi äntligen här, vi kan inte riktigt fatta det. Efter en stund visar Minas oss rummet där vi ska bo. Ett fräsch rum med 2 sängar(stenhårda), badrum och litet pentry och balkong med utsikt över havet - det kan inte bli bättre än såhär.

Utsikten från vårat rum (The fantastic view from our room)

Minas frågar oss om vi vill hyra “motorbike”, han känner en man som har uthyrning och ringer ett samtal, Mange får sen diskutera om priset och vi bestämmer oss för att hyra hela veckan för €60/vespa. Vi tar oss sedan ner till byn för att äta lunch och sätter oss på Calypso och jag beställer en tomat- och ostomelett och Mange tar en grekisk sallad. Det smakar riktigt bra och vi var nog ganska hungriga. När vi sitter där börjar det att regna men det avtar snabbt och när vi ätit klart går vi ner till stranden för att bada, jag tyckte att det var lite för kallt både i vattnet och luften men Mange tog sig ett dopp! Fortsätter en tur genom byn och går sedan tillbaka till vårat rum och packar upp innan det är dags för att hämta vesporna. Har inte kört moped på 14 år, hur ska det gå?

Vi åker in mot Pigadia, som är “huvudstaden” på ön för att titta runt lite och hitta någonstans att äta middag. Många restauranger att välja bland och för varje restaurang vi passerar blir servitörerna mer och mer påflugna och försöker charma med att prata svenska - Special price for you guys - Fresh homemade food everyday. Efter att ha passerat ett antal ställen kommer vi fram till Mama Maria, servitörerna där är också “på” men inte jobbiga så vi sätter oss där och beställer souvlaki. Mätta och belåtna går vi vidare till en SuperMarket och handlar lite snacks och några öl och åker sedan tillbaka “hem”, sätter oss på balkongen och njuter av stillheten, dofterna, utsikten och en kall öl innan vi somnar efter första dagen här på Karpathos.

Fredag 1 oktober
Good morning Greece! Trodde aldrig att jag skulle kunna sova på så hård säng men jag var nog rätt slut efter resan så jag hade säkert kunna stå och sova. Går till receptionen för att äta frukost och möts av Minas underbara fru, Maria. “Good morning, Kalimera”. Sätter oss ute på verandan och Maria kommer ut med frukost bestående av kaffe, bröd, marmelad, apelsinjuice(samma som vi fick när vi anlände), stekta ägg, hemmagjord yoghurt, tomater, salami och egentillverkad ost. Fantastiskt gott. Solen lyser och värmer oss där vi sitter och fortfarande inte har fattat att vi är på semester, i Grekland. Efter en stund kommer Maria ut igen med, “Something sweet”, en varsin liten skål med en aprikoshalva i lag, kallt och gott.

Frukost gjord av Maria. Fantastiskt gott, speciellt den hemmagjorda osten och yoghurten (Breakfast is made of lovely Maria. Amazingly good, especially the home-made cheese and yogurt)

Dags att göra sig i ordning för att åka runt och utforska ön. Packar ryggsäck med badkläder, kamera, vatten och karta och ger oss iväg på våra vespor. Vägarna här på ön är allt annat än raka och breda, de slingrar sig fram genom berg och dalar. Första byn vi kommer till är Menetes. Karpathos var den första ön i Tolvöarna som med hjälp av engelskmännen befriade sig från tyskarna. Upproret startade i Menetes 5 oktober 1944. Dagen högtidlighålls varje år med en gigantisk fest. 

En av alla kyrkogårdar och längst upp i bild; byn Menetes och som ni kan se är vägarna inte så raka(One of all cemeteries and at the top of the image; village of Menets and as you can see the roads are not so straight)

Vi åker vidare och kommer så småningom till Arkasa där vi stannar till, där fanns Acropolis of Ancient Arkasa - vilket vi inte förstod vad det var men nu när vi kommit hem och jag googlade på det så förstod jag bättre. En akropol var mycket vanlig i antikens Grekland, främst för försvarsmässiga skäl; där låg stadens kärna och helgedomar. Med tiden växte städerna fram även nedanför akropolen, och utsattes man för anfall kunde invånarna ändå dra sig tillbaka till denna plats. Den mest berömda akropolen är Akropolis i Aten.

Innan vi når fram till Arkasa stannar vi till och fotar utsikten över ön Kasos (Before we reach the Arkasa we stop to photograph the view of the island Kasos)

Vy över Arkasa (View of Arkasa)

Färden går vidare och vi passerar små byar, fascineras av öns karga natur, vita stränder och turkosa vatten, en och annan bergsget åker vi också förbi. Det är en sådan frihetskänsla att fara fram på en vespa såhär som vi gör. Tänk så mycket mer man upplever än om man åker bil. Alla dessa dofter och lukter; hav, värme, boskap, barrträd och sopor (ja, sopor luktar ju inte så gott men på något sätt hör det till).

Cool på hoj (Cool on bike)

Vi kommer fram till Lefkos, som vi läst om skulle vara ett populärt ställe för sol och bad, och tar oss den slingriga vägen ner mot den lilla byn och beslutar oss för att stanna här och bada lite.

En av stränderna i Lefkos (One of the beaches in Lefkos)

Efter en stunds lapande av sol och dopp i det klara vattnet styr vi vesporna vidare runt ön. Vi lämnar nu västkusten och åker över till den östliga sidan vilken har en annan natur än den västliga. Här känns är det grönare och inte alls lika blåsigt som på västsidan. En annan plats vi läst om är Apela och när vi tittar ner i dalen kan vi se den härliga stranden och tar oss ner för ytterligare en brant och slingrig väg. Vilket ställe, vilket vatten och vilken strand. Då solen håller på att gå ner så hoppar vi över badet och sätter oss ner en stund bara för att njuta av miljön och ljudet av vågorna som slår mot stranden.

Här närmar vi oss Apela (Here we approach Apela)

På stranden i Apela (Me at the Apela Beach)

Såhär kan man se ut efter 1 dag på vespa (This is what you look like after 1 day on a scooter)

När solen går ner går den ner ganska fort och vi har en bra bit kvar hem. Sista biten hem kändes väldigt lång då det blev ganska kallt att sitta på en vespa i shorts och t-shirt men man försökte tänka bort det genom att se på den vackra naturen och de små fina byarna vi åkte igenom och tillslut var vi tillbaka i Amopi och middagen intogs på Votsalakia, en av restaurangerna i byn.

Lördag 2 oktober

Tidig morgon över Amopi (Early morning over Amopi)

Igår hade vi bestämt oss att lördagen skulle spenderas i byn så efter frukost gick vi ner till stranden och tillbringade några timmar där med att sola och bada och bara vara. På eftermiddagen åkte vi upp till Menetes och tog lite bilder åkte vidare in till stan och fikade innan vi åkte tillbaka till Amopi. På vägen hem hamnade vi mitt i en karavan av tutande bilar. Ett bröllop stundade och det visade sig att det skulle äga rum i "vår" by så vi blev en del av karavanen till slut då det blev kö ner till byn. Det tutades och ropades så det var bara att hänga på och tuta med den lilla ynkliga tuta man hade på vespan. Kvällen avslutade vi med middag på Calypso.

Vägen till Menetes (The road to Menetes)

 

Pigadia

Bröllopskaravan till Amopi (Wedding Caravan to Amopi)

Söndag 3 oktober

Härlig frukost som vanligt serverades av Maria. Denna gång fick vi prova något nytt - färska fikon. Det var lite speciellt, vet inte om jag tyckte om det eller inte, smakade egentligen inte så mycket. Packade sedan ihop väskan med badkläder och kamera och styrde vesporna mot Lefkos där vi tänkte tillbringa dagen på stranden. Vi tog vägen genom Pigadia och Aperi och åkte sedan genom 2 fantastiska byar, Volada och Othos. När vi kom över till västkusten såg vi 2 åsnor som stod i en hage. Stannade till för att ta några kort, jag visslade till åsnorna för att de skulle titta upp så det blev ett fint kort då började den ena åsnan gå emot oss, går ur sin hage och upp på vägen där vi stod och direkt fram till mig och ville att jag skulle klia den på huvudet, så fort jag slutade puttade den med mulen på vespan och ville att jag skulle fortsätta. Vi stod där en bra stund innan vi kände att vi var tvungna att åka vidare. Åsnan knallade bort längst vägen och ner på andra sidan. Det blåste nåt förskräckligt, riktigt otäckt att åka vespa då kan jag säga. Till slut kom vi fram till Lefkos och lade oss på den fina sandstranden, vattnet var så turkost och fint.

Färska fikon till frukost (Fresh figs for breakfast)

En av åsnorna ville ha en liten pratstund och kom upp på vägen till oss (One of the donkeys would have a little chat and came up to us on the road)

Efter en dags solande och badande tog vi oss tillbaka mot Pigadia där vi åt middag innan vi åkte hem till Amopi igen.

Måndag 4 oktober

Frukost i solsken på terassen, dagens "efterrätt" var varsin mini-glasstrut. Vi tog sedan en promenad för att hyra en jeep till dagens äventyr.

Vi tänkte ta en tur till den gamla bergsbyn Olympos och enda sättet att ta sig dit var med jeep eller båt (vilket vi snart skulle förstå varför) och då vi inte ville passa några bestämda tider blev valet jeep. Det blev ett äventyr kan man säga! Vägen till Olympos var riktigt guppig, grusig och stundtals väldigt smal. Längs bergskanten med stup rakt ner på ena sidan körde vi med hjärtat i halsgropen under rätt så lång tid tills vi slutligen kunde skymta den lilla bergsbyn avskild från allt annat. 

Så här såg vägen ut till Olympos, här var den ganska bred men det var bara här (Road to Olympos)

En by där det kändes som om tiden stått stilla. Gamla halvfallna hus, kvinnorna gick omkring i gamla folkdräkter och längs de trånga gränderna satt de och sålde sina hantverk; allt från små halsband och tvålar till blusar väskor och mattor. Vi satte oss ner på ett café och beställde varsin kaffe. Jag ville testa Greek kafé och när Mange hörde vad jag beställt sa han "Har du druckit det förut? Det är väldigt speciellt, smakar som gammalt potatisvatten" och det hade han rätt i, slaskvatten var vad det smakade, men men då har man testat det i alla fall.

Greek kafé - mycket speciell smak (Greek kafé - very special taste)

Vi tog mängder av bilder här och innan vi lämnade Olympos handlade vi några muggar i keramik av en gammal dam.

Då var det åter dags för 2 mils guppigt och läskigt äventyr innan vi kom ut på asfalterad väg igen. Stannade i Apela för att bada lite och varva ner efter färden. Apela - detta fantastiska ställe, ett paradis! Tog några härliga badbilder innan vi åkte vidare till Pigadia för att avsluta med en god middag.

Avslutade dagen på balkongen med ett glas rött (Ended the day on the balcony with a glass of red)

Tisdag 5 oktober

Sol och bad i Amopi några timmar. Åkte en tur till Pigadia för att posta vykort och sen vidare till Achata för att bada. Vägen ner till stranden slingrade sig genom vacker natur. Det var en mysig liten strand med 2 tavernor, varav den ena var stängd för säsongen. Ganska lite folk där vilket var rätt skönt. 

På väg till Achata (On the way to Achata)

Achata Beach

Pigadia by night

När solen började gå ner åkte vi till Pigadia och åt på Mama Maria - restaurangen där vi åt första kvällen. När vi skulle till och betala kom servitören och bjöd oss på varsin snaps. Strosade runt i stan en stund och shoppade lite innan det var dags att BLÅSA hem, ja det var bra storm när vi skulle hem. Vinden tog tag i vespan ibland så man knappt kunde styra, det var bara att åka med och hoppas på att man inte skulle åka av vägen eller krocka med en mötande bil.

Väl tillbaka på Vardes var det skönt att ta en dusch och få av sig all havssalt och sen sätta sig på balkongen och mysa med lite rödvin, Retsina och lite snacks. Lyssna på vinden som viner runt husknuten, bananbladen som fladdrar intill balkongen och trots dessa ljud är det helt tyst.

I morgon är det vår sista hela dag - känns väldigt trist, fast det känns ändå som att vi varit här längre än 1 vecka.

Onsdag 6 oktober

Sista dagen :( Sola och bada i Amopi. Tog oss en tur in till Pigadia för lite shopping och en kaffe. Sen var det dags att lämna tillbaka vesporna som vi hyrt under hela vistelsen här. Utan dem hade vi inte kunnat se och uppleva så mycket som vi gjort.

Mange förbereder sig för några timmars sol och bad i Amopi (Mange is preparing for a few hours of sunbathing and swimming in Amopi)

En promenad tillbaka till Vardes innan det var tid för att gå ner i byn och äta den sista middagen för den här gången. Vi valde att avsluta på restaurangen Calypso där vi åt vår första måltid då vi kom till Amopi. En otroligt god middag som bestod av gyros, burgers, souvlaki, pommes och tzatziki och till det drack Mange Retsina och jag en Mythos. Lite sorgsna återvände vi tillbaka till Vardes - insåg att resan verkligen var på väg mot sitt slut. En stund på balkongen med lite Ouzo och rödvin blev det innan vi började packa våra väskor.

Sista middagen på Calypso (Last dinner at Calypso)

Torsdag 7 oktober

Hemfärd! En dag som inte var som de andra dagarna. Varje morgon under denna resa har vi vaknat och gått ut på balkongen och mötts av strålande sol men inte denna. Det var mulet och väldigt tyst. Vid frukosten var Maria inte lika glad som hon brukar. Yoghurten som vi fått varje morgon var slut, kaffet var brännande hett, melonbitarna smakade ok men hade en märklig konsistens. På något sätt var det som ett tecken - men ett tecken på vad?

När vi ätit klart tog vi en sista promenad ner i byn för att ta lite kort. Klockan blev 11 och det var dags att ta farväl av Maria och åka till flygplatsen. Minas körde oss dit och på vägen stannade vi till för att ge hans får och nyfödda lamm lite vatten.

Vi försökte få till en bild på oss själva på balkongen, men det gick ju sådär (We tried to get a picture of ourselves on the balcony, but it did not work so well)

Vardes Studios

Myror som hittat riskorn efter bröllopet i lördags (Ants that found the grains after the wedding on Saturday)

Vardes Studios

Maria, Mange & Minas

Maria, me & Minas

Mange and I with Maria

Hej då Karpathos (Goodbye Karpathos)

Planet lyfter och vi lämnar Karpathos för denna gång. Jag är säker på att vi kommer återvända hit igen. Under oss ser vi hur ön blir allt mindre och det är till och med så att en liten tår tittar fram i ögonvrån på oss båda.

När vi tar en återblick på resan så konstaterar vi att vi haft en helt fantastisk vecka -  vår första resa tillsammans.